Hej!

Jag tänkte skriva lite likheter mellan de fem världsreligionerna. De fem världsreligionerna är faktiskt inte så olika varandra som man kan tro. 

 

Till att börja med så anger alla religionerna ett sätt att leva på. Vad man får och inte får göra, hur man ska behandla människor och mycket annat. Alla fem religionerna har  också symboler. Kristendomen har sitt kors, buddhismen har lotusblomman, islam har halvmånen med stjärnan o.s.v. Alla religioner har också högtider, heliga skrifter samt heliga platser. På de heliga platserna ber de flesta vilket också är en likhet mellan religionerna, alla ber. Alla religionerna förutom buddhismen har en/flera gudar som de ber till.  

 

Hinduismen och buddhismen är också ganska lika varandra. Båda religionerna tror på återfödelse och att det är karman som avgör vad man återföds till. Båda religionerna har även målet att sluta födas på nytt och för att uppnå det använder sig båda religionerna av meditation.

 

Mer än hälften av världens befolkning är troende. Jag tror att det är så pass många för att man känner sig trygg med att ha något att tro på men också samhörig. Om man går igenom en tuff period eller om man är ledsen så kan man alltid be till gudarna och prata med dem eller prata med någon annan inom religionen. Det är en sak som förenar oss troende, man har sin religion som en trygghet och som en ledande guide genom livet.

 

Vi hörs kanske igen någon gång!

 

/Shima Bunghadi

Hej alla läsare!

 

Igår var jag på min farfars begravning. Han har gjort många goda gärningar i sitt liv, aldrig ätit djur kött och bett ofta. Jag tror därför att han har återföds som en människa med goda förutsättningar eller en ko kanske. Jag hoppas iallafall på det bästa för honom!

 

När en hindu dör så kremerar man ofta kroppen men innan det ska man tvätta den döde och linda in honom/henne i bomullstyg. Inom Islam lindas kroppen också in i bomullstyg efter den tvättas. Alla anhöriga samlas under denna tvättningsceremonin och det är ofta en anhörig som lindar in personen i bomullstyget. Under tiden som kroppen blir inlindad i bomullstyg läser en brahmin, (hinduisk präst), en bit ur bhagavad-gita. Efter det kremeras kroppen men då är de anhöriga inte närvarande. Om man har tur kan man få sin aska utspridd i den heliga floden Ganges. Det är dock vanligare i de högre kasten. 

 

Min familj och farfars vänner samlades vid vårt hus för att  hälla ut min farfars aska i floden Yamuna. När vi hade hällt ut askan bad vi en bön då vi önskade farfar lycka till i sitt nästa liv. Som en avslutning på dagen åt vi middag tillsammans.

 

Vi hörs senare! 

 

/Shima Bunghadi

Hej!

 

Jag kom precis hem från skolan och sitter ensam hemma i mitt rum. Min pappa tog ledigt från sitt jobb idag för att leta efter en man som jag ska gifta mig med. Eftersom att jag snart fyller 15 så är det dags att förbereda mig inför äktenskapet. Pappa skulle helst vilja att jag gifter mig innan jag fyller 17 så att jag inte slutar upp ogift. Den som min pappa letar efter ska vara en man i samma kast som mig som har bra utbildning. För er i Sverige kanske det låter konstigt men här i Indien och inom hinduismen är det en tradition som har pågått i århundraden. 

 

När min pappa har hittat en man till mig pratar han med mannens föräldrar. De kommer överens om att gifta bort sina barn och sen får jag och mannen jag blivit bortgift till mötas. Det kan dröja ett par år mellan det första mötet och bröllopet. 

 

Två dagar innan bröllopet så har man en festmåltid med både bruden och brudgummens nära och kära. Dagen innan bröllopet håller bruden i en Mendhi-lunch för sina vänner, systrar om hon har några, hennes mamma samt svärmor. De får sina händer målade i fina mönster med hennafärg, (bruden får dock både händer och fötter målade). Bilderna nedanför är när min mamma fick hennes händer och fötter målade under hennes Mendhi- lunch. 

 

Dagen då bröllopet sker ska kvinnan bära en sari och mannen har på sig en bröllopsturban, vilken är en extra utsmyckad turban. Hinduiska bröllop är ofta väldigt stora det är inte ovanligt att man har 200 till 1000 gäster. Under bröllopsceremonin byter brudparet blomstergirlanger med varandra som det fått av vigselförättaren. Sedan sätter vigselförättaren på 40 armringar på bruden. Efter det tänder de en eld som brudparet går sju varv runt medans de lovar varandra sju saker. Brudgummen sätter därefter på ett halsband som kallas manglsutran på bruden. Manglsutran är den hinduiska motsvarigheten för de kristnas ringar. Efter bruden har gett brudgummen en lingam så är de man och hustru.

 

/Shima

Hej på er!

 

Jag tittade precis igenom några gamla fotoalbum och såg bilder från högtiden Raksha Bandhan. Det är en högtid då man firar syskonskapet bror och syster. Raksha Bandhan firas under dagen då det är fullmåne i månaden Shraavana. Dagen då det är fullmåne knyter jag en rakhi runt min bror, Adrims handled. En rakhi är som ett armband fast det är heligt. När jag knyter det runt hans handled så ber jag att han ska må bra och vara frisk. När jag har gett armbandet till Adrim lovar han att ta hand om mig under alla omständigheter.

 

En annan stor högtid i Indien är Diwali. Diwali är en lika stor högtid för hinduer som julen är för kristna. Man brukar kalla Diwali för ljusets högtid för att nästan alla människor tänder massa ljus och oljelampor som de ställer utanför ytterdörren, i fönstren och runt om i sina hus. Diwali brukar firas i fyra till fem dagar beroende på vart man bor i Indien. Jag och min familj brukar fira Diwali i fem dagar. Under varje dag firar man en gud extra mycket. Det kan vara för någonting guden har gjort eller bara för att hedra guden. 

 

Den andra dagen av festivalen firar man när Krishna och hans fru besegrade demonen Naraka. Då tillägnar jag mina böner till Krishna och tackar honom.

 

Den tredje dagen firar man gudinnan Lakshmi. Lakshmi är gudinnan av välbefinnande och rikedom. Precis som dagen innan tillägnar jag mina böner och min puja till en speciell gud/gudinna och den här dagen är det Lakshmi. Under denna dag brukar jag och min familj besöka ett tempel som är byggt till Lakshmi för att be. 

 

När Diwali festivalen närmar sig sitt slut samlas vänner och familj för att avsluta Diwali tillsammans. Vi brukar träffa min pappas släkt. Då äter vi en stor festmåltid och skjuter upp fyrverkerier. Det är alltid lika kul med högtider och Diwali är en av mina favoriter!

 

Om ungefär en månad är det Holi vilket ska bil jätteroligt! Holi är en högtid då alla går runt och kastar färgpulver på varandra. När jag bodde i Sverige hörde jag talas om den roliga högtiden Holi från min pappa.

 

Holi brukar pågå i två dagar. Den första dagen tänder man en brasa som symboliserar händelsen då Holika brändes till döds. Den andra dagen har man ett stort färgkrig! Första gången som jag skulle fira Holi i Indien ville pappa att vi skulle åka till ett stort torg för att det var fler människor där. När vi väl kom till torget var det fullt med folk! Alla var glada och ropade ”Happy Holi!” till varandra. Men det roligaste var att alla var täckta med färgat pulver. Pappa visade mig och min familj var man kunde köpa färgen och sen var det bara att börja kasta den. 

 

Efter några timmar på torget hade alla i familjen blivit täckta med färgat pulver och färgat vatten som folk hade sprutat och kastat. Vi åkte hem och ringde några familjevänner för att bjuda in dem på middag. Mamma och jag lagade en stor måltid efter att ha sköljt av oss all  färg och sedan åt vi alla tillsammans. 

 

Kramar Shima!

Hej! 

Jag fick en ny fråga bland kommentarerna. :) Det var någon som undrade hur jag kan komma i kontakt med gudarna. Det finns lite olika metoder för det så jag kan berätta hur just jag gör. 

 

För det mesta så ber jag hemma vid altaret för att komma i kontakt med gudarna. Några gånger i veckan brukar jag åka iväg till ett tempel eller en helig plats inom hinduismen för att be. Ibland åker jag och min familj till den heliga staden Varanasi, som tidigare kallades Benares. Staden är väldigt gammal och bär mycket historia med sig. Floden Ganges, som också är helig, ringlar genom Varanasi. När jag ock min familj besöker Varanasi brukar vi bada i Ganges eller sitta vid den för att meditera eller be. När jag ber på en helig plats känner jag mig ännu närmare gudarna. 

 

Ett annat sätt att komma i kontakt med gudarna är att meditera. Precis som med bönerna tycker jag att man kommer närmare gudarna när man mediterar på en helig plats. När jag mediterar brukar jag uttala stavelsen aum för att öka min chans att få kontakt med ett  andligt väsen. Aum (skrivs som OM) är den heligaste stavelsen inom hinduismen och symboliserar världssjälen Brahman. Symbolen som jag har på min header är faktiskt tecknet för OM. 

 

Att utöva yoga kan också göra att man kommer i kontakt med gudarna. 

 

Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Om det är något annat ni undrar så är det bara att fråga. :) 

 

Ha det bra!

 

/Shima Bunghadi

Hej igen! :)

 

Jag hörde att det har snöat ännu mer borta i Sverige idag, här är vädret raka motsatsen. Jag har precis bett en kvällsbön till Shiva och ska snart gå och lägga mig. Jag såg bland kommentarerna att det är många som undrar hur en normal dag för mig ser ut här i Indien och som hindu. Eftersom min religion är en stor del av min vardag så kan berätta lite om vad jag har gjort idag.

 

När jag vaknade gick jag till vårt vardagsrum där vårt altare ligger. De flesta hinduer har ett altare i hemmet där de enkelt kan gå för att be. På altaret står det statyer av de gudarna som vi ber till. Jag brukar oftast be till Ganesha och Brahma. Ganesha är kunskapens gud och Brahma representerar världens skapare. Innan jag ber ställer jag frukt och ris på altaret och tänder ett ljus. Jag ber om att bli lika ren som elden och jag berättar för gudarna att jag dyrkar dem. När jag har bett äter jag upp frukten och riset. Denna korta morgonritualen kallas puja. Inom buddhismen ber man också en morgonbön. Jag ber för att upprätthålla kontakten mellan de mänskliga och andliga krafterna. 

 

På vardagarna går jag i skolan från klockan nio till två. I skolan pratar vi mycket om Hinduismen och lär oss om de olika gudarna. Vi studerar också Vedaskrifterna i skolan. Man kan säga att Vedaskrifterna är hinduismens motsvarighet till Bibeln, Koranen och de andra heliga skrifterna. I Veda står det hur man ska leva som hindu, olika böner och mycket annan text som ibland kan vara lite svår att förstå sig på eftersom den är skriven för så länge sen.

 

Efter skolan gick jag till ett tempel med min bror Adrim. Templet ligger ungefär tjugo minuter ifrån min skola om vi går för fots. Vi har alltid med en gåva till gudarna när vi besöker templet, det är bra för ens karma. Antingen ber vi för oss själva i templet eller så tittar vi på när en präst utför en bön då han offrar blommor och mat till en gudabild och smörjer in bilden med oljor.

 

När vi kom hem efter besöket i templet gick jag ner till en liten brygga vid floden Yamuna. Eftersom att vårt hus bara ligger 100 meter ifrån floden så har bryggan blivit min plats där jag kopplar av. På bryggan utövade jag yoga i en timme och avslutade med lite meditation för att rensa min hjärna efter dagens händelser. Väl uppe vid huset igen hjälpte jag mamma med middagen. 

 

En fördel med att bo i Indien är att allt jag gör inom min tro känns mer naturligt. I Sverige fanns det inga tempel att besöka och det fanns inte heller särskilt många hinduer. Folk tittade ofta snett på mig när jag hade på min sari vilket är ett ca 5 meter långt tyg stycke. I Indien har i princip alla kvinnor en sari på sig och det finns många tempel att besöka. Eftersom nästan alla i Indien är hinduer så känner jag mig inte ensam här som jag gjorde i Sverige. 

 

Hörs senare! :) 

Hej allihopa! 

 

Jag heter Shima Bunghadi och är en fjortonårig hindu. Jag är döpt efter guden Shiva (som även är en av mina favoriter bland gudarna). Min mamma är en svensk hindu och min pappa är en indisk hindu, därför kan jag prata både flytande svenska och hindi vilket är det vanligaste språket i Indien. Jag bodde i Sverige tills jag var 11 år men sen ville pappa tillbaka till Indien. Då flyttade jag, min mamma, min pappa, och min två år äldre bror till Indien. Vi flyttade till pappas hemstad Haryana och bor 100 meter ifrån floden Yamuna. Nu har jag bott i Indien i tre år och jag tycker om det ganska mycket. Jag går i en indisk skola för flickor. Där lär vi oss främst om hinduismen och alla dess gudar men också att läsa och skriva. 

 

Min mamma, bror och jag äter allt kött förutom nötkött, min pappa däremot äter inget kött alls. Här i Indien äter vi dock inte så mycket kött för att min pappa skäms när har köper kött i affären. Därför äter vi väldigt mycket vegetarisk mat. Min favoriträtt är hummusgryta med ris.  

 

Mitt och alla andra hinduers mål med livet är att bryta samsara, det eviga kretsloppet, så att man slipper återfödas. Befrielsen från samsara kallas moksha. När man når moksha blir man upplyst och ens själ blir ett med världssjälen Brahman. Det finns lite olika sätt och vägar för att bli upplyst. Jag brukar utöva yoga och meditera minst en timme om dagen. När jag mediterar försöker jag att ta kontroll över hela min kropp, även organen som går av sig själva. Om jag skulle lyckas att få min själ att övervinnas till andra sidan så kan jag nå moksha. Det är dock väldigt svårt att lyckas och det krävs flera års övning. 

 

Jag brukar även be och offra saker till gudarna. I vårt hem har vi ett eget altare. Där brukar jag be ensam eller med min mamma. Då ber jag till mina favorit gudar Brahma, Shiva och Ganesha. Ganesha är kunskapens gud och jag tycker att kunskapen är en gåva ifrån honom.

 

Jag hoppas att alla svenskar som undrar hur en hindu lever fortsätter läsa min blogg! Fråga om det är något ni undrar så svarar jag!

 

Skriver senare,

Shima Bunghadi